PO Arnäs post om Chalmersrock 1995 fick mig att fundera

För nån vecka sen publicerade min gamle vän PO Arnäs (@dr_PO på Twitter) en bloggpost (nej, två faktiskt) om Chalmersrock 95. Eftersom jag befann mig i den där årliga stressa klart inför semestern-stressen hann jag inte tipsa om PO:s post här, då.

(Notera särskilt den fina pagefrisyren jag sportar…)

PO:s postning fick mig att börja fundera på min egen bakgrund i Sveriges festivaler:

Chalmersrock dog 1995, mitt andra år i den arrangörsstaben.

Sedan dess har festivalen som blev min första arbetsgivare utanför studentvärlden 1999 – Arvikafestivalen – också lagts ner.

Lägg till att min andra arbetsgivare mellan 1999 och 2004 – Föreningen Rockparty – gick i konkurs förra året och drog med sig den första versionen av Hultsfredsfestivalen i det fallet.

Ser inte ut som festivalerna jag varit inblandad i har gått så bra, därmed.

Ärligt talat, jag blev riktigt bedrövad av nyheten om Arrangemangsföreningen Galaxen och Arvikafestivalen igår. Jag har under flera år i och för sig förundrats över det faktum att massmedia vältrat sig i Föreningen Rockpartys darriga ekonomi, medan Galaxens siffror aldrig tvingats utstå samma granskning.

Det måste ha varit ett riktigt dråpslag när nya Hultsfredsfestivalen lade sig på samma helg som Arvika och inte blev det bättre när de dessutom riktade in sig på likartad elektronisk popmusik. Men kom inte och säg att det var Hultsfreds nya ägare FKP Scorpio som dödade Arvikafestivalen, det var riktigt dassig ekonomi som gjorde att de inte kunde boka tillräckligt bra artister som gjorde att publiken svek.

Men konkurrensen är dödlig i Festivalsverige. Tiden när ideella föreningar med stort hjärta och små plånböcker kunde arrangera obegripligt häftiga musikfestivaler är över i Sverige. Jag sörjer både den tiden och Arvikafestivalen.